1803-1886 French Eugene Isabey Galleries Born in Paris, the son of Jean-Baptiste Isabey, a painter as well, Eug??ne Isabey studied and worked at the Louvre Museum. Early in his career his paintings consisted of mostly watercolor landscapes. In 1820, he travelled to Normandy and Britain painting land and seascapes. Isabey journeyed with the French Expedition to Algiers in 1830 as an illustrator. Yet, the trip's paintings sold poorly on the market and encouraged him to switch to narrative and historical painting. He was later selected to become one of Louis-Philippe??s court painters.  Related Paintings of Eugene Isabey :. | The Wooden Bridge (mk05) | The Temptation of St.Anthony | Les Contrebandiers | Arrival of the Duke of Alba at Rotterdam in 1567 | The Temptation of St. Anthony |
Related Artists:
Augustus Saint-Gaudens
Irish-born American Realist Sculptor, 1848-1907, He was the Irish-born American sculptor of the Beaux-Arts generation who most embodied the ideals of the "American Renaissance." Raised in New York City, he traveled to Europe for further training and artistic study, and then returned to major critical success in the design of monuments commemorating heroes of the American Civil War, many of which still stand. In addition to his famous works such as the Robert Gould Shaw Memorial on Boston Common and the outstanding grand equestrian monuments to Civil War generals John A. Logan, atop a tumulus in Chicago, 1894-97
Mabel Pryde
(February 12,1871, Edinburgh - July 1918, England.) was an artist, best known for being the wife of artist William Nicholson and mother of artists Ben Nicholson and Nancy Nicholson and the architect Christopher 'Kit' Nicholson. Mabel was the daughter of David Pryde, Headmaster of Edinburgh Ladies College 1870-1891, and Barbara Lauder, whose father William was a brother of the famous Scottish artists Robert Scott Lauder and James Eckford Lauder. Mabel had one brother, the artist James Pryde. As children they lived at 10 Fettes Row, a north-facing Edinburgh house. Pryde trained at the Bushey School of Art under the tutilage of Hubert von Herkomer. Here she met fellow student William Nicholson whom she married in 1893. She introduced Nicholson to her brother James and all three moved to Eight Bells, Denham, Buckinghamshire, where Nicholson and James Pryde would collaborate on the famous series of lithographic posters they disseminated under the pseudonym J. & W. Beggerstaff. Pryde and Nicholson had four children - Ben (1894-1982); Anthony (1897-1918) who was killed in action during the First World War; Annie Mary "Nancy" (1899-1978), and Christopher "Kit" (1904-1948). In July 1918 Pryde died from influenza in during the 1918 flu pandemic and was survived by her husband.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.